Test: Mini Cooper S (F56)

Dags att långtesta första Hundkojan och jag har fått låna en helt ny Mini Cooper S (Generation 3, F56) som enligt mig är den Mini-modell som bäst motsvarar vår nuvarande andrabil (Polo GTI -09).

Jag betygsätter som vanligt varje kategori som jag svamlar om och ett F är underkänt, två FF betyder godkänt av mig medan tre FFF är toppbetyg.

Exteriör [FF]

Jag inleder med att säga att jag gillar den gamla klassiska hundkojan stenhårt men har även accepterat den moderna retromodellen men detta är faktiskt första gånger jag provkör den.

Provbilen, en knallblå "electric blue metallic" Cooper S med vitt tak och fartränder på huven är väldigt färgglad och mycket bling bling men mina smaklökar är inte riktigt nöjda över vad de ser..

Mini-Kulörer

Jag misstänker att det är den söta "bebisblåa" färgen i kombination med tuffa sportbilsdetaljer som rör till smakerna.

Det finns en hel del andra snygga mörka kulörer att välja mellan som säkert skulle matcha min smak bättre. Själva karossen är småfräck trots att den vuxit rejält med åren men jag tycker nog att Mini-karossen gör sig bättre i den mindre, kortare 3-dörrars kostymen.

Ovan ser ni t.ex. en 3-dörrars i British Racing Green med vita fälgar, vitt tak och speglar men utan fartränder och Crome-insugen fram i nedre underläppen. Mycket mer "Cooper S" stuk eller vad sägs?

Åter till provbilen! Den låga karosshöjden och de dubbla utblåsen bak ihop med de tonade rutorna/stolparna och de snygga stilrena fälgarna ger ändå många GTI-stilpoäng..

Mycket Kromade Plastdetaljer [F]

Men det ÄR aningen för mycket plastig krom ändå. Retro-tanklocket t.ex. är en sån sak som jag tycker är lite överdriven. En vek plastig konstruktion samt även de "kromade" dörrhandtagen känns lite för plastiga och veka när de dras ut.

Bilnyckel [FFF]

Tar fram bilnyckeln och blir glad för den är sådär roligt designad samt att den är tung och ligger bra i fickan. Provbilen öppnades med fjärr men starten skedde utan att nyckeln behövde lämna jeansfickan.

Bagageutrymme [FF]

Innan vi sätter oss bakom ratten lägger vi in väskan bak och hittar ett helt OK utrymme bak. På bilden har jag lyft golvet i nivå med tröskeln och under träskivan finns ett 10-15 cm högt utrymme.

Det skramlar lite "fult" när man slår igen den tunga bakluckan.

Framstolar [FF]

Framstolarna är relativt "enkla" men har till synes allt man kan tänkas vilja ha i en liten sportbil. Ett duktigt sidostöd och ett utdragbart lårstöd är alltid trevligt.

Sittkomforten är bra både under inspirerad körning samt på längre turer men tyvärr hade jag ingen riktig nytta av lårstödet då sittställningen och pedaler gjorde att mina lår aldrig vilade mot dynan.

Baksäte [FF]

Provbilen var en "5-dörrars" och bakdörrarna på Mini Cooper är korta och extremt tjocka. Även om jag fortfarande anser mig vara något smidigare än genomsnitts-40-taggaren så kändes insteget FÖR bökigt.

När man väl kommit på plats bakom 186cm förare så fanns det ändå plats att sitta helt OK så det blir ändå godkänt och även takhöjden var fullt godkänd.

Men nu bökar vi ut igen och sätter oss bakom den knubbiga ratten.

Interiör [FFF]

Interiören med alla sina retro-vippbrytare flörtar inte riktigt med mig utan jag tycker mest det blir lite rörigt och mer show än funktion.

Startar upp bilen med den röda "Start/Stopp" vippen som verkligen syns bland det svarta! :)

Stänger den tunga stora förardörren med en tung dov duns och ställer in stol och den rätt högt sittande ratten. Man sitter lågt och lite annorlunda i Mini och sikten ut genom de låga fönstren är lite sämre än i andra bilar men efter lite justerande är vi helt överens.

Om jag låtit lite "sval" gentemot Mini Cooper S fram tills nu så blir det ändring på det nu..

BMW iDrive

Med BMW's iDrive reglage bakom växelspaken navigerar man precis som i en BMW genom samma typ av menysystem och det höjer i alla fall mitt intryck.

Högupplöst Menyskärm [FFF]

Den runda kromringen i mitten av panelen innehåller en bred skärm som är knivskarp och andas... BMW kvalité. Detta märks tydligt när navigatorn aktiveras, bilden är knivskarp och allt känns mer BMW än engelsk Mini.

Sport - Mid - Green [FFF]

Via en krans runt växelspaken ändas bilens karaktär och den startar alltid i mellanläget.

Sätter den först i "sport" och motornljudet blir genast hetsigare och hade bilen haft ställbara dämpare hade de också fått en trögare olja på magnetiskt vis. Kromsargen runt skärmen ändrar färg till rött (gissa vilken färg den får när man ändrar läget till GREEN?).

Körglädje [FFF]

Jag inledde med att den ljusblåa färgen förstörde sportbilsimagen lite och jag vidhåller att Cooper S inte ska utstråla "Söt bil" utan "Hot hatch" som den upplevs bakom ratten.

Fjädringen är stum men avstämd och utan att slå igenom eller vara FÖR hård enligt mina normer. Nu testade jag aldrig på bana men på kurviga landsvägar får man känslan att ett "dog-leg" inte är långt borta (innerbakhjul som lyfter) och man har så roligt att man helt glömmer bort att ta te-pauser..

192 hästkrafter på cirkus 1300 kilo bil (tjänstevikt) är rätt bra effektförhållande och det är just motorn som är den absolut största sponsorn till körglädjen.

Motor [FFF]

Motorn på fyra cylindrar/två liter, ger alltså 192 hästkrafter (4700 rpm) och är den första helt BMW utvecklade motorn i Mini.

Motorn är byggd i aluminium och sitter även i BMW Active Tourer som förövrigt även delar bottenplatta med provbilen.

Ok, motorn är en "BMW motor" men varför är den så bra då?

Det jag brukar gilla är när motorn ger kraft direkt och det är JUST det man känner i Cooper S. B48 som motorn med "twin scroll turbo" heter ger 280Nm vid låga 1250 varv och en overboost-funktion ger 20 ytterligare Nm mer under 20 sekunder. Motorn drar hela vägen utan några turbo-pucklar och det tack vare att vridkurvan är helt plan från 1250 till 4700.

Accelerationen 0-100 tar 6,8 sekunder och det är inte så våldsamt lågt med dagens mått men den linjära krafter är fenomenalt trevlig och denna motor känns större även om den kanske inte låter så värst mycket!

Provbilen hade en manuell 6-växlad låda som var precis och trevlig men eftersom bilen hade gått 2 mil när jag tog över den så var den lite extra trögjobbad men detta ger inga minuspoäng!

Drivlinan, det stumma chassit och motormorret när man gasar på i sportläget är nästan hela "grejen" med Cooper S.

Förbrukning [FFF]

Läste en artikel där någon kallade dessa "hot hatch" modeller för dagens smarta muskelbilar och det stämmer verkligen.

Man kan busa rätt bra med Cooper S utan att för den skull skita ner miljön så mycket mer än vanligt.

Motorväg körde jag mest i Green/Eko-läge och då får man information om hur mycket längre man kommer genom att köra snålt, växla rätt och hålla farten under 130.

Sammanslaget slutade förbrukningen på 0,7 liter per mil och det ÄR bra med tanke på hur mycket jag ändå lekte.

Ekonomi [FFF-]

Grundpriset är 223.600:- och i det ingår tre års fri service upp till 6000 mil. Skatten är låga 976:- så man får rätt mycket körglädje för pengarna men bilens trånga och svåråtkomliga baksäte och lilla bagageutrymme gör att jag ändå darrar lite på "effen" när jag sätter full pott.

Om man inte använder baksätet så kanske den billigare (och snyggare?) 3-dörrars modellen från 216.00:- är ett bättre val?

Summering

Summeringen blir att Cooper S har en superb motor, bra sportchassi och trevliga menyer från BMW men att baksätet är trångt och att designen kanske inte passar alla smaker (men vilken design gör det?).

En mer tysk-designad BMW 1-serie passerade på motorvägen och jag tänkte att den skulle få komma med i detta inlägg som referens. En femdörrars 120i med 177 hästkrafter, börjar på 280.000:- och har något större utrymmen samt bra köregenskaper men jag tror nog B48 motorn i Cooper S är snäppet trevligare ändå..

Äh vilken rörig summering detta blev då.. men läs gärna mina andra arkiverade #Biltester eller inlägg taggade med #BMW.