Vi har varit på bröllopsfest som hölls på Carlhälls Gård längst ut på gamla fängelseön Långholmen. För er som inte bor i Stockholm ligger ön Långholmen precis utanför Stadsdelen “Söder” och man kan faktiskt ta bilen ända ut till denna gård.
Gården eller huset var en riktigt gammal kåk med historia från början på 1800-talet och rymde denna dag två bröllopsfester. Den vi var bjudna på med 50 gäster och en annan med 80 personer i ett hus bredvid.
Ön Långholmen är ett välbesökt promenadställe med massor av fina stigar precis utmed vattnet samt jäkligt märkliga hängande stenblock som ovan och i övrigt en miljö som känns så långt ifrån en storstad man kan komma.
Men tillbaka till bröllopsfesten.. Vigseln hölls utomhus och precis lagom till att alla hade satt sig ner öppnade sig himlen och regnet blötte ner alla fina kostymer, klänningar och skor. Vi tappra gäster kämpade på men till slut fick vi order om att fly in i huset och fortsätta ceremonin på övervåningen.
Sällan har jag sett ett par som passar varandra så bra. Bröllopsparet (frun är sambons gamla arbetskamrat) har varit tillsammans ett par år, har många gemensamma gamla vänner, gemensamma intressen, tydligen samma humor, ett barn ihop och har nyligen köpt ett hus. Men framförallt har de fortfarande ett ömt och kärleksfullt sätt mot varande som var väldigt.. fint.
Vigselförrättaren läste upp brev som de båda hade skrivit till/om den andra långt före vigseln och då var det på gränsen att man fick nåt skräp i ögat.. eller i båda två :) Trodde inte det fanns så mycket fina ord och kärlek kvar i världen men tack och lov existerar det!
Dessa två kommer nog lyckas att hålla ihop i både “nöd & lust” och inte hamna bland de 50% som trots allt går skilda vägar inom ett par år.
Sedan var det dags att snyta näsan och gå en trappa ner och sitta ner för att äta en god trerätters med lite anka och fisk.
Talen och sångerna avlöste varandra under den långa middagen och toastmastern körde en lite annorlunda stil där han presenterade varje gäst genom att berätta lite fakta om var och en som han luskat reda på. Vissa kom undan lindrigt medan andra intervjuades mer ingående..
Jag kämpade på med rödvinet men bad till slut om Öl istället och fick in Tuborg Gold som passade maten riktigt bra. En lättdrucken slät och fin öl.
Vi drog hem ihop med andra “pensionärer” rätt snart efter middagen då den “lille” var med oss och hade svårt att komma till ro.
