Min bärbara radio (som nästan kan vara med antikrundan snart eftersom jag fick den när jag var typ 7-8 år) stod kvar framme på en kökstol när min nyfikna minsta pojk kom hem häromdagen.
Radion stod på en perfekt höjd för honom och han blev totalt fascinerad av den. Han stod med näsan först mot ena högtalaren, sen den andra och sedan glodde han in i kasettluckan men nä, ingenstans såg han den som sjöng! Man verkligen hörde hur hans lilla hjärna jobbade…
“detta dator?…nej”
“detta TV?..nej”
“Äta?..Kanske”
:D
Nu får man inte ratta sin antika radio alls längre, så fort man ska dit med handen så viftar han bort den och tar fram sin argaste och bestämdaste blick.. sen står minituffingen och jazzar järnet framför poplådan och håller i med båda händerna i stolen!
