Vid det här laget vet ni säkert att jag ibland gör små nostalgiska tillbakablickar och denna gång fick jag ett sådant behov när jag såg denna inte alltför misskötta Svenska ikon stå framför mig, en blå Volvo 245:a.
Mitt Första Volvo 245 Minne:
Mitt första Volvo 245 minne är när jag var lite parvel och hör grannen starta sin bil varje morgon och man hörde knappt motorn eftersom kylarfläkten fram väsnades så in i bomben och han varvade den alltid direkt som kall (behöver kanske inte säga att snubben inte var någon bilentusiast) så fläkten lät som ett reaplan..
Det andra oljudet i 240:an var bältespåminnaren som verkligen skrämde en så att man aldrig skippade bältet. Vet flera som tog bort säkringen för den. Inte vidare smart men det var 80-talet.
Nackstöden var hårda som sten så jag vet ingen som använde dem utan extrakuddarna man kunde köpa som tillbehör. Klädseln var oftast rejälvt grov och sträv som taxhår men samtidigt så är detta en riktigt ur-svensk bil så det mesta är förlåtet! :D
Allt var rejält på denna bil och delar till små och stora reparationer fanns i stort sett på vartenda mack på den tiden (innan mackarna blev korvmojjer med ett par soppapumpar som de är nu)
Har du några liknande minnen till denna sköna bil som transporterade stora delar av Sverige för runt 20-25 år sedan.¨
Update 2016
Jag har bloggat massor om Volvo efter detta, du hittar alla de inläggen i bloggarkivet under taggen #Volvo.
Åh, ja, den här bilen har väl alla massa minnen av! När jag föddes så hade mina föräldrar en djupgrön 240. Den minns jag faktiskt inte så mycket av, men litegranna. Vad jag minns mer av är en knallröd 240 som en väns föräldrar hade hur lång tid som helst. Var tvungen att slå upp den i bilregistret för det nu (ja, jag kommer faktiskt fortfarande ihåg regnumret på min kompis familjs bil) och ser att de köpte den ny 1989, och hade den fram till 2007!
Själv är jag egentligen för ung för att ha kört 240 själv, men har trots allt lyckats klämma in en hel del mil med sådan. Jag hade nämligen tillgång till en militärskyltad 240 uppe i Boden när jag gjorde lumpen. "Stridsfordon 240" brukade vi skämtsamt kalla den. Det sladdades friskt uppe i det norrländska vintervädret kan jag meddela!
Även kallad folkhemmets Brunte
@Danni, visst är det skrämmande hur vissa reg.nr etsar sig fast i hjärnbarken, jag har också några som vägrar att försvinna ur minnet :)
En 240 är lite som en pansarvagn så "stridsfordon 240" var ett passande smeknamn, folkhemmets brunte hade jag aldrig hört förut däremot?