Utförsåkning har sina risker och idag, sista dagen, när backen var som isigast åkte vi på ett fadäser..
Tuffingen i familjen hade svårt att ta till sig att backen var isig och därför mycket snabbare än vanligt så han körde på ansiktet efter lite skogskörning och skrapade upp sin kind..
Andra fadäsen var jag nära på att vrida knäet ur led. Hade ovan röd-kind på höger sida i ankarliften och vi skulle åt vänster så han är ivrig och kör in framför mig när vi kommer upp, jag knuffar undan honom men fastnar själv i liften och släpas med över den kulle som normal fångar ankaret.. Pladask, landar på höften och drämmer i rygg å skalle i isen.
Skippa sista åket brukar man säga, man kanske ska skippa sista dan?
