Son-5 cyklade framför på sin hoj och ropade "meh kooommer ni nån gång?" och Son-7 han sprang-allt-va-han-kunde-stannade-gick-kutade-gick medan jag lufsade på, joggandes utan att stanna.
Som första löprunda var den helt ok, konditionen är inte helt usel som den var för ett par år sedan och helst hade jag sett båda killarna på cykel så jag hade kunnat hålla lite högre tempo men den större hade bestämt sig för att springa så..
Låren är ändå som ett par sköna telefonstolpar nu och jag är tung i hela kroppen så jag lär inte ha svårt för att somna :)
