Daniel (alias "FixarFarsan Syd") ligger bakom detta gästinlägg där han visar sina fräsiga kunskaper både i garaget och som loverboy..
Inledning:
Som vanligt ska man hitta den där "perfekta" juklappen till frugan varje år - även om det heter att "vi inte ger varandra något".
Har gått på den minan en gång och fick då ut på julaftons morgon för att hitta något bra. Klappköpandet, i mitt tycke i alla fall, blir svårare och svårare för vart år som går, mycket på grund av att man köper det man behöver eller vill ha närsomhelst under året.
Hade redan köpt tillbehör till hennes bil och slagit in, men behövde något mer seriöst att ge också. Kom på att frun är ju heltokig i de populära matt vita inredningsdetaljerna, som säljs i var och varannan butik.
Bakgrund:
I år scannade jag webben efter lämpligt objekt - som vanligt i sista stund, runt den 21-22 december. Hittade faktiskt en lämplig klapp på en stor möbelkedjas hemsida - en tavla gjord i MDF med utfräst text och självklart lackad i matt vitt. Med ett kärleksfullt budskap (så plockar man pluspoäng) och faktiskt ganska cool, tyckte jag.
Körde in till den lokala handlaren den 22:e - som så klart hade ett lagersaldo på noll.
Ett visnings ex hängde i butiken, men den var "skitig" p.g.a. den matta färgen (och pilliga kunder), plus hade en ful skada i ena hörnet. Nästa fysiska butik ligger 8 mil bort och man har ju en del annat som ska hinnas med innan jul också...
Snickarboa:
Kollade halvdesperat efter alternativ i olika butiker, men hittade inget som stämde. Kom då på att jag har tunn björkplyfa i mängder liggandes i garaget.
Storfräsaren:
På kvällen fick jag lite andrum, då resten av familjen skulle klä gran, så då bar det ut i "snickeboa". Sneglade på bilden och skissade upp bokstäverna på frihand på plyfaskivan, som grovsågats till lagom storlek och satte sedan igång med handöverfräsen. De minsta detaljerna sågades med ett miniblad på sticksågen och på de sista bokstäverna rök jag på att såga allt på, då mitt sista lilla frässtål bröts av.Tyvärr glömde jag ta bilder på dessa moment, men ni fattar principen.
Inramning:
Därefter sågades den slutgiltiga storleken till och sidorna kapades, självklart i 45° vinkel, så att sammanfogningen skulle bil så fin som möjligt. Front och sidor limmades och spikades ihop, samt förstärktes med små klossar i hörnen och på sidorna.
Spackla och Slipa:
Det nästan färdiga resultatet - kvar var att spackla med snickeri-spackel i spikhålen och ytterligare en slipning. Alla hörn rundades av med sandpapper och även bokstäverna fick sin slutfinish med en fin fil och sandpapper.
Målning:
På kvällen den 23:e var den klar och hängdes upp i taket för lackering. Jag valde en ljusare matt grå färg som förhoppningsvis inte ska bli lika smutskänslig som matt vit.
Slutresultat:
Det färdiga resultatet på morgonen den 24:e, precis innan det absolut svåraste momentet - inslagningen. Man klarar det mesta, men har aldrig lyckats lära mig "konsten" att hantera papper, tejp och snöre.Tavlan blev klart uppskattad av frun och alla andra.
Även biltillbehöret gillades av frun, fastän den var mest på skoj. Nya frässtål är inhandlade och jag funderar redan på nästa tavla att göra när det blir tid.
"Hemmasnickraren i söder"
