Idag skulle han till tandläkaren för första gången vår minsta grabb och det kunde gått precis hursomhelst. Jag sa på jobbet att oddsen att han skulle följa med in och öppna munnen var väl sådär 50/50..
Men redan på väg dit kändes han lugn, pratade i 180 och var på ett kanonhumör. Det fortsatte i väntrummet då han gick runt å fixade med allt medan han pratade med alla som satt där..
När tandläkaren kom och presenterade sig så svarade han med vad han hette själv och följde med henne in. Hon är bra tandisen, jag vet för grabben och jag har numera samma.. :)
Jag kunde egentligen suttit kvar i väntrummet! Behövde inte säga ett ord utan tandläkaren och han förde en egen dialog. Dom gick igenom stolens alla funktioner och knappar, därefter fick hon kolla med spegel och peta med sin metallkrok.. Va lite i chock faktiskt eftersom jag vet hans "andra sida".
När hon slutade peta med kroken: "Va, är du redan klar?"
I påsen han fick med sig hem låg bl.a. en liten borste och en EGEN tandkrämstub. Tuben slog allt! Tänk att få en EGEN tub, BAAARA ens EGEN inte brorsornas.. inte mammas.. inte pappas.. EGEN! Lycka när man är minst i familjen och hela tiden måste "slå uppåt"! :D
Bloggade faktiskt om samma ämne för snart tre år sedan (länk) när mellangrabben var på sitt första besök, han hade inte fyllt tre då.
