En låg coupékaross, bakhjulsdrift, V6:a på 303 hästar, läckra stora fälgar och en traditionell automatlåda. Jag säger som Magnus och Brasse: "En ska bort". Tar man bort automaten så är detta vääldigt mycket 90-tals-nostalgi-sportbil för pengarna! :D
Första Hynda Coupén kunde jag knappt titta på (den som endast var ritad med böjda linjaler!) men annat är det med denna efterträdare som är riktigt lyckad tycker jag!
Även rumpan går hem hos mig! Hittade faktiskt ingen "ugly spot" alls på denna bil så den funkar bra ur alla vinklar. Men visst ser man att de som ritat karossen sneglat på många andra sportbilar men det gör ju inte denna kaross fulare..
På tomgång lät bilen ungefär lika mycket som den låter på bilden ovan men annat var det när 44:an fick stampa takten..
Förarstolen hade sportlook och bottendelen justerades elektroniskt medans ryggen ställdes in i "hack" och med en mekanisk arm kunde svanken också spännas till.
Körställningen blev inte den bästa eftersom ratten inte heller gick att dra närmare men sure, har suttit i sämre stolar genom åren och har säkert blivit lite "bortskämd" med sköna DYRA stolar den senaste tiden :D
Sedan en (ovanligt dassig) bild på inredningen som kändes plastig, billig och rätt så gammaldags - Lite tillbaka till 90-talet?
Startar man motorn på 3.8 liter så glömmer man rätt snabbt bort små petitesser som sittställning och plastiga paneler för det enda man hör är ett sportbilsmorr från den varvgalna V6:an. Länge sen jag körde en bil som tokvarvade som denna gjorde och vilket skönt ljud sen..
Jag gillade dock inte alls bilens automat, jag hade helst velat ha trean eller fyran i hela tiden på den slingriga 70 vägen och bara njutit av ljudet och kramat kurvor.
Baksäte och bakåtsikt fanns på bilen men ingen av dem lär få en hyllningssång skriven till sig..
Men i denna bil ska man sitta bakom ratten och inte titta bakåt utan framåt och helst då växla manuellt (nej, menar inte med paddlar).
Då får man en rolig "klassiskt" körglad sportbil, en bil som ylar och låter samtidigt som de breda däcken drar i ratten när de försöker passa in i vägens spår..
Fick sån banracingabstinens i denna bil, den verkligen bad om att få köras hårdare än vad man kan göra på gropiga nerkörda landsvägar. Bilen kändes bred och låg på vägen och klibbade sig fast i kurvorna (mycket tack vare 225:or fram och 245:or bak) för att sedan låta bakhjulen pressa dig ur dem.
Råbarkad körglädje? No shit!
Törstig? No shit!
Prestanda? No s.. eller 0-100 går på 7,4s, inte så galet fort?
Ekonomi då? Den kostar runt 350' och på en helt ny bil får du 5-års nybilsgaranti och en halvförsäkring för en 30+ gubbe i hus ligger på 3500:-/år och skatten på runt 3000:-/år. Det finns en lite billigare turbofyra på 275 hästar (2013:a) som är snålare men då tappar du även ljudet på köpet som är halva grejen tycker jag. Det som talar emot ekonomin är det osäkra andrahandsvärdet, efter ett år och tusen mil kan värdet ligga på strax över 200'.
Gah, var är min tabell - måste summera lite nu.. var la jag den nu..
BETA! Verbal variant med fem nivåer: Usel, Njae, Godkänd, Bra och Toppklass
Exteriör | Toppklass |
Interiör | Godkänd |
Drivlina | Bra |
Chassi | Bra |
Körglädje | Toppklass |
Förbrukning | Njae |
Familjebil | Usel |
Dragbil | Usel |
Finesser | Njae |
Ekonomi | Godkänd |
Helheltsintryck | Godkänd |
Inte helt optimalt att bedöma Hynda Coupén som familjebil med dess baksäte eller som dragbil när dragkrok inte ens får monteras så ta inte ovan poäng på så blodigt allvar.
Om du har 350' liggande på en fin hög och letar efter en kul sportig andrabil, skulle du kunna tänka dig en Hyundai Coupé?
Om inte, vilken bil skulle du välja istället?