Mellangrabben på fyra har alltid varit lite liten, lätt och klen men på senare tid har hittat "formen" och blivit "lite" gapig, kaxig och en hejare på klättring på klättervägg (eller egentligen allt som går att klättra på).
Denna vägg som var så svår i våras körde han gång på gång på gång idag och lärde faktiskt också sin yngre dagiskompis hur han skulle klara av den och innan vi gick hem klarade kompisen också hela väggen!
Sen det här med trots! Har skrivit om det förr men nu har vi tre såna trotsmonster i olika åldrar.. trötta som as, inget går smidigt, alltid någon som ställer sig på tvären och så tycker den andra "meeeeh vafför behöver inte han städaaah" o.s.v. o.s.v.
Men nu sover dom, jag avslutar lite "roliga" jobb och imorgon är en ny härlig dag och allt börjar om! Tjilevipp!
