Test: Royal Enfield Interceptor 650

Efter sommarn fick jag ett ha-begär efter en enklare hoj med mindre effekt och liksom mer basic, därför provkörde jag denna skitsnygga Royal Enfield Interceptor 650.

En Estetiskt Orange Fullträff

Allt på denna hoj (nu pratar enbart utseende) var helt enligt min smak. Den luftkylda 650-kubikaren var clean utan vattenkylaren och det enda man hade behövt göra på detta exemplar var att polera upp alla aluminiumkåpor då de fått en ful yta av dåligt underhåll.

Väldigt Snyggt Även Bakom Styret

Även ljudet på detta exemplar var bra eftersom katalysatorn var borttagen, det puttrade fint ur ljuddämparen som också var bytt till en eftermarknadsmodell.

Körställningen var bekväm, sadeln lite väl mjuk men mätarna var föredömligt lättlästa precis som på min förra Kawasaki Z900RS.

Tråkig Att Köra – Kanske Däckens Fel?

Ute på vägen kom det som gjorde att jag inte köpte denna 650!

Effekten på 48hk skulle ha fungerat för pendling och sköna turer men styrning/fjädring var FÖR basic efter att ha kört z900rs. Det kan ha förvärrats av att ägaren satt på väldigt mönstrade “scrambler” däck som inte alls gillade att man la ner hojen det minsta. Det är ju för sjutton det som är mer än halva nöjet med motorcyklar, att lägga ner dom i kurvorna!?

Så det blidde ingen orange Interceptor för mig, men jäklar vilken klassiskt snygg hoj detta är och dessutom enkel att meka med samt billig att hålla rullande!

Läs mina andra #Hojtester så kanske ni hittar vad jag kör idag…

Ett sista slutord innan du surfar vidare!

Om du hade nytta av eller bara gillade att läsa ovan artikel, dela gärna länken hit med dina vänner eller på någon kul social plattform!

I mitt #Arkiv hittar du de tio senaste artiklarna listade, en snabb sökfunktion och även mappar för varje ämne jag någonsin skrivit om.