Årets vintercykling har hittills bjudit på en hel del jobbiga dagar och jag har fått bita ihop för att hålla motivationen uppe.
Bucklig Is Värst
Även om jag under denna vinter pendlat 5 mil/dag med elcykeln Made Linum (länk till min summering) så har det ändå varit rejält kämpigt vissa dagar.
Det har mest varit underlaget som ställt till det och ovan ser ni ett light-exempel på det som jag ogillar mest. Det är en hal, guppig, isgata där det lättdubbade framhjulet lätt hoppar åt sidan och då lutar man ofta cykeln och far då lätt omkull.
En morgon på väg mot jobbet slog jag mig riktigt rejält, bara ett par kilometer hemifrån. Den logiska hjärnan tyckte att jag skulle vända hem igen, men jag fortsatte fast vänster tumme bultade och inte gick att greppa styret med.
Har efter detta åkt omkull ett par gånger till men utan att slå mig.
Oplogat Inte Värst
En helt oplogad cykelväg är inte alls farlig att cykla på, tvärtom föredrar jag en sådan före saltade geggvägar (där framhjulet också lätt glider åt sidan) eller den guppiga isen men allra helst vill man ju såklart trampa på sopsaltade vägar som nästan är lika bra som på sommaren.
Skidglasögon Bra Vid Många Minusgrader
Har cyklat som lägst vid -14 under ett par dagar och är vägarna jämna så är det inga problem då man kan trampa upp kroppstempen så att man inte fryser.
Är vägarna däremot snorhala och guppiga så är det bara att klä på sig ett par lager till och du, har du skidglasögon så tar du på dig dem (och struntar i att du ser ut som ett ufo).
Har under flera hala och guppiga dagar drömt lite om en ny dämpad eMTB med 400 dubbar, som går att trampa fort med oavsett vilket underlag det är under en.
Läs gärna mer om mina olika hojar under arkivtaggen #Cykel.
