Vad mycket enklare alla märkestrogna bilägare och bilentusiaster har det när de byter bil. Jag tänker på de som endast ser ETT enda bilemblem på en stor parkering och helst inte tar andra bilmärken på sin tunga. Alltså de som väntar snällt i åratal på en ny modell inom märket och beställer den sedan utan att blinka eller provköra. Ägare som väljer att blunda för en bils eventuella brister bara för att bilen har det “rätta” märket. Det finns sådana entusiaster bland alla bilmärken, jag har träffat flera.
Varför kan inte jag vara sådan?
Sedan 1992 har jag gått från två Opel Kadetter (som senare sattes ihop till en hel bil) till tre SAAB på raken. Saab 600 Lancia, Saab 900i och Saab 9000i som sedan fick en trimmad turbomotor. Där kunde jag slutat titta efter andra märken och fortsatt köra SAAB för resten av livet, efter tre SAAB på raken var jag nästan en SAAB entusiast eller hur?
Men en trimmad bil krånglar och när första barnet kom 1997 och SAAB:en vägrat starta lite då och då köptes en förnuftig bil i form av en (ultratråkig) Golf Variant GL som byttes mot en Opel Ascona 2.0 som skulle vara “lumparbilen” men den stals och det blev en Golf Memphis istället.
Här kom två Volkswagen nästan på raken, nu hade jag nog blivit VW frälst för resten av livet men Golf Memphis:en ersattes relativt snabbt med fabriksbeställd ny Volvo V40T. Kvalitén var tyvärr inget vidare och Volvo fick tillbaka bilen och jag skaffade en gammal Golf Manhattan under tiden jag letade efter nästa bil. Manhattan byttes ut mot en två generationer nyare Golf GTi Mk4 med lyxig beige läderklädsel. Nu var väl VW märket stämplat i pannan för evigt? Men efter att ha fått ett varmgarage till nya lägenheten tillkom en andrabil i form av en gammal Porsche 911. Porschen såldes relativt kort efteråt då jag skulle flytta men Golfen blev kvar.
En ny sambo kom puttrande i en liten Ford Ka. “Ingen FORD på min gård” gick jag och sjöng för mig själv och så såldes Golfen och vi hade endast en liten Ford Ka på “gården”. För att stilla skruvbehovet köpte jag ett Raceobjekt i form av en gammal Golf GTi 16v Mk2 för ett par tusenlappar som snabbt rensades och lagades på rost men så kom tillökning och Ford Ka’n byttes ut mot en Ford Focus kombi med etanolmotor (Svärföräldrarna hade redan köpt en nästan likadan).
En Ford, En till Ford och en till Ford på min gård..
Golf Raceobjektet såldes i delar och en nyare andrabil i form av en nästan ny Ford Fiesta ST köptes in och modifierades lite för att fungera på bana. Här skulle jag återigen kunnat sluta byta märke. Inom Ford finns alla typer av bilar från stora Minibussar till vassa Focus RS.
Fiesta ST:n byttes mot en Volkswagen Touran med 7 säten eftersom barn nummer tre hade kommit och vi körde nu två “A till B” bilar som fungerade bra men ingen av dem var så upphetsande att köra så en entusiastbil i form av en ombyggd raceklar Golf GTi Mk1 från 1983 köptes in för att köras enbart på banmöten. Efter att ha fått ett väldigt bra erbjudande på denna bil fick den gå till en “bättre” ägare som körde den mer. Insåg att jag inte hade tiden med alla kottar, huset, båten och jobbet.
Focus kombin sattes ut på blocket och sedan Augusti 2010 står det en Volkswagen Touran och en Volkswagen Polo GTi på vår uppfart men vem vet hur det ser ut nästa år. Kanske en KFR??
Jag är nog tyvärr en märkes-O-trogen bilentusiast men imponeras av alla er som håller er till ETT märke (men ändå kan prata andra märken utan att bli aggressiva :-).
Är du som läser detta en sådan märkesentusiast eller känner en sådan? Berätta din bil-story så publicerar jag den som nästa inlägg?
