Test: Fiesta ST 150 2005 (Gata/Bana/Äga)

När Sambon och jag letade familjebil runt 2005 var vi inne hos Ford och kollade på lite Focus Flexifuel (som vi senare även köpte) och då såg jag en Fiesta ST för första gången. En blå med vita stripes över huv och tak.

Ett antal veckor senare åkte jag ensam till samma Ford-handlare och frågade om inte jag fick ta en tur i den och givetvis fick jag det. Jag diggade bilen bara efter ett par meter, dessutom var den billig att köpa och äga (ja, den kändes även lite billig och plastig inuti också) men gav fruktansvärt mycket GTI känsla.

Den hade även fått bra betyg i krocktester! Blev trots detta inte ett köp direkt men jag bokade in en längre provkörning och fick låna bilen över en fredag-lördag natt. Den kvällen var jag ute och körde Fiesta ST under flera timmar på krokiga landsvägar i södra Stockholm (Vägarna kring Tungelsta om någon känner till området :-). Efter detta hade jag bestämt mig för en Fiesta ST som rolig andrabil.

Snabba Fiesta ST Fakta:

Ford Fiesta ST har en 2 liters tvärställd fyra på 150hk och driver på framhjulen via en 5 växlad manuell låda. För att den ska kännas lite mer “sportig” är växlarna tätare drevade och tyvärr får man rätt höga varv på 5:ans växel i motorvägsfart. De högre varvtalen syns dock inte så mycket på förbrukningen som låg mellan 0,75 - 0,9 L/mil oavsett årstid och körstil. Försäkringen är som på vilken annan bil, betalade då runt 3400:-/år för en halvförsäkring. Servicekostnaden var som också som en helt vanlig Ford och intervallerna var 2000 mil (i mitt fall tätare oljebyten som jag gjorde själv p.g.a. körstil och bankörning).

Jag tyckte den blå färgen var för vanlig på ST och de vita ränderna över huv och tak var inte riktigt min smak. Men snart dök det upp en pedantskött silvermetallic Fiesta ST på blocket i Göteborg. Jag kollade upp bilen på nätet, prutade över telefon och tog X2000 ner och hämtade bilen. Det är den ni ser på bilderna.

Vår ST hade i stort sett all extrautrustning man kunde få från fabrik, t.ex. AC, el-fönsterhissar, el-speglar, 17” fälgar, ESP, antispinn, CD stereo, eluppvärm framruta, larm och svart pianolack i mittkonsolen.

Eftermarknadsdelar:

Bilen fick även en del eftermarknadsdelar monterade av mig:

1. Kortare H&R 29317-1 CUP fjädrar (läs mer)
2. Carbotech bromsbelägg runt om
3. Ny Racing Blue Bromsvätska med högre kokpunkt (läs mer)
4. Dimljusen i fronten ersattes mot bromskylning (läs mer) 
5. K&N Öppet luftfilter med avskärmning (läs mer)
6. Brandsläckare monterad framför passagerarstolen (läs mer)
7. Miltek flexipipe (läs mer)
8. Extra Team Dynamics 15” fälgar med Toyo R888 R-däck

Denna Fiesta ST levde ett rätt hårt liv i min ägo. Körde 2000 mil gata per år och besökte i stort sett alla banträffar jag hann med. Tog även min oskuld på www.nuerburgring.de med denna kärra och den kördes dit och hem för egen maskin.

Bästa vinkeln att betrakta bilen är framifrån eller från sidan tycker jag. Här ser den riktigt låg och bred ut :)

H&R fjädrarna fungerade riktigt bra ihop med originaldämparna och bilen kändes lättkörd på bana.

På Autobahn fick den stundtals gå för helt öppna spjäll men låg ändå stabilt på den släta tyska vägen tack vare H&R fjädrarna.

Många har åsikter om Ford och deras dåliga kvalité och jag var också en sådan förut och kunde INTE tänka mig en Ford. De Ford bilar vi nu har ägt, en Etanol Focus Flexifuel och sedan denna Fiesta ST har inte gett oss ett enda driftstopp och varit de mest driftsäkra och även de billigaste bilarna vi/jag ägt. Fiestan kördes rätt hårt men klagade inte en enda gång.

Originaldäcken Pirelli Zero Nero på 17” fälgar var i dimension 205x40 och lämpade sig mycket väl till lättare bankörning. Bra grepp och hållbarhet tyckte jag.

Största nackdelen med denna bil var att den var en tvådörrars och därför den egentligen såldes. Nu med facit i hand borde jag behållit  denna bil som andrabil och “min” leksak. Vilken jäkla trevlig körmaskin den var, lättmekad och billig att hålla rullande.

Fordbilar i allmänhet har två stora brister. Rostskyddet och värdeminskningen så man gör rätt i att rostskydda dem väl och behålla dem länge.

Några fler små detaljer som man kanske ska ta upp på minussidan också så det inte blir ett hyllningsinlägg:

Inredningen är billig och plasten är riktigt hård och simpel. Faceliften med bling bling lyktor fram och bak fick lite mer färg på inredningen men personligen tålde jag inte lyktorna eller instrumenten så den var aldrig intressant för min del.

Växellådans utväxling kan vara störande om man sitter och kör bilen som pendlarbil. 5:an i 110 låg runt 3000 varv men den drog ändå inte mycket soppa då belastningen var låg.

Stolarna är rätt ok men inte mer. Ska du köra lite mer aktivt och är som jag runt 186cm så sitter man tokhögt och skulle vilja komma ner en 10 cm för att det skulle kännas ok. Takhöjden däremot (även med hjälm) är inga problem.

AC:n på Fiesta ST är lite yxig och när den går igång så känner man det som förare. Påpekade detta under min bils garantitid men det gick inte att ändra, AC modellen och installationen var bara sån.

Bakluckan går inte att öppna med motorn igång. Ska vara en säkerhetsgrej men lite störande när någon hoppar ur och ska ta sin väska ur bagaget.

Plastkåporna på originalfälgarna lossnade för många och jag körde utan dem. Satte på dem vid försäljning.

Men allt det positiva på en Fiesta ST väger mer än väl upp ovan småsaker. Fiesta ST ger troligen mest körglad och krocksäker GTI bil för pengarna än idag om du kan leva med endast 2 dörrar. Har du lite mer pengar över kan du kika på nyaste Focus RS (även den endast i 2 dörrars utförande), för jädrar vad dom går bra på bana och ser ut att gå i 180 även om den står still på en parkering. Men RS Focusen  får jag nog testa och skriva ett eget inlägg om :)